Jag spyr på detta satans liv!
Jag trodde aldrig…………
Nu har femtio minnen flimrat förbi
Ett efter ett framför mina ögon
Brutit, karvat, rispat
Ilat igenom min kropp
Sprutat ut ur ögonen mina
Täppt igen mina näshålor.
Jag såg hur du brukade titta på mig igen framför mig,
Så kommer du aldrig mer titta på mig
Med blixtrande glädjefyllda ögon.
Nu tittar du på mig med sorgsna, samvetsfyllda ögon
Små pupiller och stela händer,
Tömda på blod, avvisande.
Med en bestämd röst talar du till mig.
JAG VILL SKRIKA INUTI DIG
Röra runt i ditt blod!
Klappa ditt ansikte fnasigt
Andas in dina lungor.
DU TRAMPAR SÖNDER MIN HAND!
Gnisslar tänder, fimpar i mitt hjärta
Jag kan redan se din gravsten.
Jag kommer aldrig få tillbaka dig
Du är tomhet
Hur kunde vi försvinna?
Vi var hösten vintern våren och sommaren.
Men Du finns inuti mig
Vi är blodsvänner
Dina hudceller har vuxit in i mina
Så den hud jag kysser nu
Är en del av dig.
torsdag, december 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar