kristindikter

Jag vill känna isen bränna mot min hud, för mitt blod är iskallt.
Jag vill att demonen ska förfrysa här inne.
Jag vill att mina blodådror ska lysa röda utav kärlek, att mina ögon ska le mot ondskan.
Att min hud ska täckas utav ett hårt skal, för att skydda mitt nu så sköra inre.

Jag vill flyga under månen utan att bli skadad av allt blod som regnar över ödeslandet.
O, tunga demon, du är en tung börda, jag skall förinta dig snart.

Detta rum av tårar har jag sparat, himlen sluter in mig här i ödeslandet...jag blir så liten.
Mina ögon blänker som ödsliga stjärnor där jag vandrar på tomma vintergator.

Men snart kommer ljuset nå mig, snart kommer hon med vita linnet och vita vingarna.
Jag längtar till det mörka lugna vattnet, som inuti en tyst livmoder ska ja ligga där och sova.
Men nu blåser det längtansknivar, nu vet jag inget annat än längtan och förvirring.
Jag står som fyren runt svavelsjön, som ett naket barn på skymmningens åker.