smet.

Hela verkligheten smetar i hop sig inuti min lägenhet.
Här går jag som en ensam gnu.
Utav omvärlden hörs bara ett lustigt fordon och några hostningar.
Mina katter har varandra och jag har ingen.
Jag vet att jag är ytterst ömklig när jag säger så.
Men det är sanningen, nu för tillfället är jag ensam i mitt eget sekret.
I en smet smetar jag längs väggarna
Skriker i mitt rostiga skinn.
Driver mig själv till vansinne.