Ett krossat hjärta(skrev jag när jag var 14 år)

Allt känns hopplöst, meningslöst, sanslöst.
Deppa, det är bara så.
Livet är meningslöst.
Fullständigt meningslöst.
Tårarna kommer.
Man kan inte lyssna på en enda JÄVLA låt
som påminner om honom.
Jag säger bara KUKEN som jag jämt brukar säga när jag är arg,
ledsen, deprimerad, då kan det vara tröstande att ta sig ett bloss.
Man sitter där och kan inte fatta att det är slut.
Definitivt SLUT.
Det känns som alla säger det där går över.
För mig känns det som mitt hela meningslösa liv är FÖRSTÖRT.