kristindikter

Bort, flyg till fjärran av min hjärna.
Somna, blunda min kropp.
Ångest syr in mina ben i verkligheten av ögonen i min hjärna.
Stjärnorna finns inte längre.
Natt, drick min tysta ångest.
Sjung min strupe.
Bjud min röst på skrikopera.
Klä vitt, klävitt på kyrkogården ropar.
Natten och mörkrets tunga andedräkt lägger mitt ansikte i dvala.
Översvämmar min själ med tårar.