Inte en stunds vila.
Mitt hjärta är kyla.
I ett förvirrat fryshus.
Likt en nåldyna i skuld.
Men jag tiger.
Dödens glitter är i mitt öga.
Och lyser på allt.
Vilken sorgefylld tystnad.
Endast jag själv hör min längtans stämma.
Mitt huvud sjunger så djupt i moll.
Hopplöst och utan kontroll.
söndag, maj 23, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar