kristindikter

När den objudna vintern kommer
Då är den ändå väldigt vacker.
Så mjukt ligger snön likt bomull över tuvan äng.
Och alla stearinljus brinna i sina hem.
Då står jag där ute på våran snöbetäckta matta.
Tittar med blid syn uppåt på den poetiska tavlan,
som uttrycker en sorgsen måne.
Omkring den tindrar små stjärnor.
Så långt borta, men ändå så nära.
Och är till mig sällsamt kära.