kristindikter

Läpparna krusar sig frenetiskt.
Klockan kniper runt huvudsvålen.
Det blir aldrig mer som förr, men det vill jag inte heller.
Saknar han ändå ibland.
Trycksvärta i ögonen, döden påminner mig om livets förgänglighet.
Jag snusar på min hand som luktar sekret.