Det finnes ingen nåd
kärlek=mörderska förvandelska.
Skall munnen låtsas att le?
låt mig försvinna från pausknappens
förmörkade värld.
Mitt inre, ett törnebo
där kärleksörnen bygger snirklar.
Vässar sina spjut.
Har jag låst in min ångest i en grotta
utav kärlek omöjlig?
Åstundan har fastnat i min hals.
Kan jag inte få skratta ut den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar