Porlande krut klöser inuti hjärnbarken
piskade vridna händer tvår sina valkar
en urlakad barm i ett svalt universum.
Ett blödande underliv ibland köttsvulstiga iglar
och ögonen trängtar upp till körsbären.
Hudporer svettas och längtar efter regnet.
Någon gång ska vi alla dö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar