tisdag, augusti 17, 2010

Aj, hjärnan tuggar samma man om och om igen.
Nattfjärilar famlar i mitt hjärtas tomrum.
Du är en ödla i ett månskensregn.
En försvinnande röst i universum.
Kaffet värker och tandköttet sväller.
Brösten längtar efter dina läppar.
Tiden tickar traumatiskt och inga svar får jag
Natten är lika varm som helvetet sägs att vara.
Men lika kall, svart och tom som döden.
Längtar sniglar?
Min maniska hjärna spinner spindelnät mina tankar fastnar i.
Akta dig för kärleken, den är farlig.

Inga kommentarer: